Jättepanda

Pandan eller jättepandan (Ailuropoda melanoleuca), tidigare kallad bambubjörn, är den enda arten i släktet Ailuropoda som i sin tur tillhör familjen björnar, vilket dock tog lång tid för forskarna att komma fram till. Ett tag kategoriserades pandan som halvbjörn, men senare molekylärgenetisk forskning har visat att pandan är en björn.Jättepandan är känd som symbol för Världsnaturfonden och var en av fem maskotar för de olympiska sommarspelen 2008 i Peking. I motsats till alla andra björnar är jättepandan växtätare som främst äter bambu. Idag ligger utbredningsområdet bara i Kina men tidigare fanns björnen även i andra delar av östra Asien. Gåvor i form av pandabjörnar har varit ett sätt för Folkrepubliken Kina att förbättra sina relationer med stater i Västvärlden.

Kännetecken
Pandan blir mellan 1,5 och 1,7 meter lång och väger som fullvuxen mellan 70 och 150 kilogram. Mankhöjden ligger vid 75 centimeter och hanen blir 10 till 20 procent större än honan.

Djurets päls är vit med svarta områden. Pandan har svarta ben och armar och svarta ringar runt ögonen samt svarta öron. Även svansspetsen är ibland svart. Svansen är med en längd av 10 till 15 centimeter den näst längsta hos någon art i familjen björnar; endast för läppbjörnen finns rapporter om individer med längre svans. Pälsen är väldigt tjock. Pandans färger smälter bra in i mosaiken av ljus och skugga i den naturliga miljön av bambusnår och lövtäckta grenar som arten lever i. Anledningen till djurets pälsfärg är dock inte helt utredd. Även om det kan tyckas att pandans färg är uppseendeväckande och lätt att lägga märke till är det inte så i normala fall; på ett zoo är det faktiskt lätt att få syn på den, men ute i skogen är pandans färg ett nästan perfekt kamouflage. Förutom kamouflage så förklarar några forskare färgen med reglering av kroppstemperaturen eller som varningsmönster för fiender.

Artens tassar är väldigt speciella. Tassen har fem "tår", men handlovsbenen på tassens nedre sida är förstorade, så att de nästan blir en sjätte tå. Den fungerar som en tumme när pandan greppar sin mat. Tänderna berättar mycket om djurets matvanor. Pandans skallben och tänder har ett karaktäristiskt utseende för växtätare. Pandan har små framtänder och korta hörntänder. Kindtänderna är breda och malande. Av de främre kindtänderna (premolarer) återstår endast två, som liksom de andra kindtänderna (molarer) är breda. Djurets tandkaraktär har förlorat sin likhet med de övriga rovdjurens tänder och påminner mest om en människans eller om svinets tänder. Totalt har björnen 42 tänder.

Utbredning och habitat
Pandan lever ensam och träffar endast andra pandor under parningstiden. Djuret är känd för sin lekfullhet och de många rörelser den kan göra.

En normal dag i en pandas liv består av att äta. Artens matsmältningssystem tyder på att den ursprungligen var köttätare, men idag är pandan en foderspecialist och äter nästan uteslutande bambuskott. Pandan är på många sätt anpassad till sin vegetariska diet, men tarmkanalen ser fortfarande ut som hos övriga rovdjur. Pandan behöver därför äta över tio kilo bambu per dag (vanligtvis äts mellan 10 och 20 kilo). Att samla, äta och behandla så mycket bambu kan ta tolv timmar för pandan. Pandans liv kretsar därför nästan uteslutande kring mat.

Bambu är pandans huvudrätt, men pandor äter även andra växter (till exempel gentianor, irisar och krokus), och ibland även maskar, fiskar eller andra mindre djur. Även om bambun kanske inte är det bästa valet näringsmässigt har den några fördelar. I motsats till andra växter är näringsvärdet lika högt året om. Att förlita sig på en växt kan dock vara farligt. Bambu blommar sällan, ungefär en gång per 40-50 år. Då den blommar dör den och nya bambuskott spirar först efter fem år. Eftersom alla bambuplantor i samma område blommar samtidigt måste pandorna flytta då blomningen börjar, för att hitta ny föda. Som anpassning till födan är pandans matstrupe invändigt täckt med hornämne. Magsäcken har tjockare väggar och liknar på så sätt fåglarnas magsäck. Dessutom har djuret starka käkmuskler som sträcker sig från huvudets övre del till käken. Därför har huvudet den påfallande runda formen.

Trots att pandan är tung klättrar den mycket bra i träd, och när den inte äter brukar den ligga och lata sig på en tjock trädgren uppe i ett träd. Om pandan inte ligger och sover i ett träd badar den kanske i en bäck eller sjö, då djuret har en god simförmåga. Pandans naturliga fiender, förutom människan, är snöleoparder och förvildade hundar.Om pandan vädrar en vildhund brukar den klättra upp i ett träd och gömma sig. Står fienden under ett träd och tittar upp är det mycket svårt att upptäcka en panda om den är stilla.

Pandan skapar egna stigar som den sedan använder flitigt. Även andra djur som leoparder och vildsvin använder dessa stigar.Att markera revir med urin och skrapade märken på träd är något som pandan också gör, både honan och hanen.Studier har dock visat att hanen gör det oftare, förutom under parningstid, då honan gör det oftare. När pandan markerar sitt revir ställer den sig på framtassarna och gnider baken mot olika träd. Reviret är ungefär 4 till 6 kvadratkilometer stort. Honor har ett kärnområde av 30 till 40 hektar som försvaras mot artfränder av samma kön. Hannar är mera flexibla och deras territorier överlappar sig ofta. De söker dock ingen kontakt med sina släktingar.

Jättepandan går inte i ide, trots att den bor i områden med kalla vintrar. Den reducerar dock sin aktivitet på vintrarna och vandrar till varmare regioner.Man har sett på pandor i fångenskap att de är mest aktiva mellan tio på kvällen och två på morgonen, varför det anses att pandan är ett nattdjur.

Fortplantning och livslängd
Pandan får en till två ungar per år. Ungarna föds i håligheter såsom ihåliga träd. När det är tid för pandan att para sig, träffas de ensamlevande pandorna under en mycket kort tid eftersom pandan bara är brunstig ungefär en dag om året. Efter fem månaders dräktighet föds en unge. Det kan hända att två ungar föds, men det inträffar ytterst sällan, och en av dessa ungar brukar då dö.

En nyfödd panda väger 100-150 gram och är endast tio centimeter lång. Den är blind, döv och har ingen päls, och ser mer ut som en rosa råtta än en panda. Vid tjugo dagars ålder väger ungen femhundra gram och pälsen har börjat växa ut en aning. När ungen är tre månader gammal har den en lång päls och sover större delen av dagen. När ungen når sju månaders ålder är den full av liv och leklust. Den väger då vanligtvis mellan 15 till 20 kilogram och livnär sig huvudsakligen på bambu. Ungen följer sin mor i ungefär ett och ett halv år och blir könsmogen när den fyller sex år.

Medellivslängden i naturen är inte känd.En individ som levde i San Diegos djurpark blev 34 år gammal.

Taxonomi
Forskare placerade först pandan som halvbjörn på grund av att den liksom kattbjörnen har egenskaper som tillhör både björnar och halvbjörnar. Zoologerna har dock på senare tid, med hjälp av molekylärgenetiska undersökningar, kommit fram till att pandan är närmast släkt med björnarna.Ändå skiljer sig pandan från björnarna; man tror att pandan började utveckla sig ifrån resten av familjen björnar för cirka femton miljoner år sedan men uppdelningen i björnar och halvbjörnar skedde för cirka 30 till 35 miljoner år sedan. Detta är ett av skälen till att det har varit svårt att placera pandan. Med anledning att pandan är den enda överlevande arten i sin gren betecknas den av några forskare som levande fossil.

Under en viss tid listades pandan och kattbjörnen i en egen familj då de har några gemensamma egenskaper som liknande habitat, bambu som föda och den så kallade pseudotummen. Idag förklaras dessa kännetecken med konvergent evolution.

Upptäcktshistoria
I motsats till flera andra djur betraktades pandans kroppsdelar inte som särskilt nyttiga inom traditionell kinesisk medicin. I gamla tider sågs pandan som ett ovanligt och nobelt djur. Kejsare Tang Taizong ska ha skänkt två jättepandor och en pandapäls till Japan för att visa sina goda avsikter.

Den första personen från Västvärlden som fick kännedom om pandan var den franska missionären Armand David. Han köpte den 11 mars 1869 en päls från en kinesisk jägare. Den första västliga forskare som med säkerhet har skådat en levande panda var den tyske zoologen Hugo Weigold som 1916 såg ett ungdjur. Kermit och Theodore Roosevelt junior var under 1920-talet de första främlingar som sköt en panda under en expedition, finansierad av Field Museum of Natural History. 1936 blev den amerikanska modeskaparen Ruth Harkness den första personen som tog med en levande panda till ett västligt land. Ungdjuret fick namnet Su-Lin och levde sedan i Brookfield Zoo i Chicago. Men kännedomen ökade inte mycket på grund av Andra världskriget.

Pandadiplomati
Under 1970-talet blev gåvor i form av jättepandor en viktig faktor i diplomatin mellan Folkrepubliken Kina och västliga stater som USA, Japan och Västtyskland. Dessa första kulturella utbyten mellan den socialistiska republiken och andra länder fick snart beteckningen "pandadiplomati".

En av de första individerna skänktes 1972 av Mao Zedong till den amerikanska presidenten Richard Nixon. Mellan 1958 och 1982 gavs 23 pandor till nio stater. Efter 1984 var pandor inte längre gåvor utan bara förläningar över tio år. Inte alla stater tog emot dessa presenter. Till exempel avslog Taiwan år 2006 först ett erbjudande för att bekräfta sin position i dispyten om ett enat Kina. Gåvan togs dock emot senare.

Hot
Pandan har valts som symbol för Världsnaturfonden (WWF).Detta är ganska passande eftersom pandan är starkt hotad. Idag finns enligt officiella uppgifter mindre än 1 600 vilda pandor som lever utspritt på sex områden. Dessutom hölls i Kina 239 individer i fångenskap och 27 individer lever i utländska anläggningar.[19] Vissa forskare antar att vissa individer inte är upptäckta och enligt deras bedömning är populationen mellan 2 000 och 3 000 individer.I alla fall ökar beståndet sakta.Pandor som lever isolerat parar sig sannolikt med en släkting, varför risken för ärftliga sjukdomar och liknande ökar drastiskt.

Stora ansträngningar har gjorts för att rädda pandan, både i Kina och internationellt. Dock har det kommit fram att det inte är vildhundar, förökningsproblem eller bambublomning som orsakar störst problem för pandan. Problemen är snarare den minskande ytan arten har att leva på samt att pandan jagas för dess päls, eller för att säljas levande. All jakt är förbjuden, vilket gör att vinsten om man lyckas blir mycket stor. Dessutom fångas pandor till djurparker och forskningsprogram. Trots att den fångas för goda ändamål - att trygga dess framtid - har väldigt få pandor fötts i fångenskap.

Pandan verkar dock ha ljusa framtidsutsikter. Den skärpta övervakningen av handeln med utrotningshotade arter försämrar lönsamheten för tjuvskyttar. Pandorna bor för tillfället högt uppe i bergen på sluttningar som inte duger till jordbruk. Man planerar även att flytta hela byar så att pandan får mer plats att röra sig på. Man kan även bli pandafadder på WWF.

Några fall är kända där jättepandor har attackerat människor, men dessa förklaras snarare med att djuren var irriterade och inte med predation.